Det påstås att Karl XII tog med sig kåldolmar till Sverige från Turkiet. Kanske inte tillagade men väl rätten i sig. Håller det för troligt eftersom turkar har en uppsjö av dolmar i sin matlagningskonst.

Någon kom på att förenkla rätten genom att utveckla den till en ny rätt – KÅLPUDDING.

Det påstås att man även tidigare ofta blandat gäddfärs och köttfärs tillsammans i kålpuddingen.

Kålpudding precis som kåldolmar får anses ingå i den svenska husmanskosten. Vad det gäller hur omtyckta de båda rätterna är råder det delade meningar om. Jag tycker om båda och äter det gärna.

En historia från mitt första skolår:

Det serverades kåldolmar i matsalen. Jag hade en kamrat i klassen som bara inte kunde förlika sig med att äta denna rätt. På den tiden var alla bara tvungna att äta upp maten, vad det än var. Det var ingen idé att säga till husmor Ruth Karlsson ”att jag kan bara inte äta detta”. Maten skulle bara ner. Grymt!

Runo som klasskamraten hette stoppade helt sonika ner en kåldolme i sin byxficka för att senare slänga den. Huruvida han idag äter kåldolmar eller kålpudding, det vet inte jag.

En liten historia från svenskt 60-tal.

Som sagt är kålpudding en rätt jag gärna äter. Bjuder därför på hur jag tillagar den:

http://moggeboysmat.bloggo.nu/Kalpudding---gott/